Brandy sov hos mig i natt. Nu är det ju så att jag är van vid hundar men att plötsligt ha en stor golden i sängen, samtidigt som alla de andra är där, det var en upplevelse. Hon är dock väldigt kär och älskar sin extra matte. Ruff sov också hos mig men på golvet precis nedanför. Detta ledde ju till att man inte var speciellt utvilad när morgonen kom men det är ju ingen ursäkt att stanna i sängen. Det var jobb hela dagen och på kvällen hade jag mina hunduppfödarvänner här. Diskussionerna gick höga och emellanåt var det svårt att höra vad man själv tänkte, men alla fick sagt sitt och alltid lär man sig något nytt. Hundarna tyckte nog att vi kärringar pratade för mycket och Dina ville bara sitta hos mamma och kela. Tyckte även hundarna var synnerligen högljudda i kväll men det är väl så att de ville överrösta oss andra och det var minsann inte lätt. Imorgon får vi äntligen spisen installerad och sen ska här väl eldas även om yttertemperaturen går upp till vårgrader. Detta är något Micke, och även jag , längtat efter och nu blir det äntligen av

Vaknade i morse med andan i halsen. Hade inte satt ut gröna tunnan och sen tömde de inte den. Jag är med i pelargonsällskapet och de har satt fel veckonummer på sin kalender och när jag tittade på den så har allt ju blivit fel. Förra veckan satte vi ut fel tunna och denna veckan ringde Micke och undrade varför de inte tömde, bara för att få reda på att vi hade fel vecka i kalendern. Pinsamt av oss och dåligt av pelargonsällskapet att ha en felaktig kalender, men så kan det gå… Hundarna var förvånade av att jag gick upp innan klockan ringde och de blev faktiskt liggande kvar, av chocken kanske eller kanske ren lättja. Jag har haft mycket på jobb idag så det blev bara en snabb visit hem på lunchen. Som tur var finns ju Micke här. På kvällen kom Brandy och Ruff och efter rastning åkte jag och handlade. Mina hunduppfödarkompisar kommer imorgon och då får man ju bjuda på något gott. Alla hundarna älskar Brandy, som är Martins jaktgolden och Ruff, en mix av flera men såå snäll. Lilla Georgie tycker att Brandy är en toppenlekkamrat och ligger på henne, kelar med henne och sätter på henne. Lika stor som hon är i själen och tanken, lika liten är hon på riktigt. Katten har som vanligt parkerat sig på datorns tangentbord och ”hjälper” mig att skriva, att det sen blir lite stora bokstäver blandat med små, lite tecken med siffor och en del deletat det bryr hon sig inte ett dugg om och som tur är kan man ju sudda och skriva om.

Dagmar kollar läget från sin fruktkorg

Georgie och Brandy i lektagen

Med blackout rullgardinerna får man nu sova lite längre på morgonen och det känns skönt. Så när vi väl vaknade som var vi alla redo för morgonen. Hundarna på sitt sätt och vi på vårt. Det blev god söndagsfrukost för oss alla och sen manade hallen på oss igen. Idag försvann tapeten på stora delar av väggen och nu är snart liksom första delen klar. Det regnade och snöade om vartannat på fm men vid middagstid var det uppehåll och även solen tittade fram. Härligt promenadväder och vi njöt alla lika mycket, tror jag. I rena farten fortsatte jag med städning och Micke med annat och sen behövde Martin hjälp med bilen och vips for Micke iväg. Bättre och snällare extrapappa finns inte och det behövs trots att mina barn idag är 31, 27 och 24 så behövs den där pappan. Jag fick gjort middag för ett par dagar och planerat en massa annat. En sån bra dag, det är väl så man kan summera den…

Det blev Americas funniest homevideos igår, så varken vetenskap eller tecknat, och så kan det gå. Sov med mina nya rullgardiner, black out, nedrullade i natt och det gjorde att hundarna uppfattade morgonen lite senare och vi fick sova till 8.30. Det var som ett jättewow. Härligt med sovmorgon. Sen drog det igång. Hundarna och vi åt frukost, uti trädgården i ösregnet, sen for Micke till Bauhaus och jag rev ner tapet. Imorgon ska det målas och tapetseras ännu en liten bit. Det närmar sig… På kvällen var det fest hos Tove, med mamma Annicka och pappa Martin och en hel flock gäster till. Vi åt gott, Tove var på lysande humör som vanligt och salig över alla presenter. En riktigt trevlig kväll och nu när vi är hemma står alla hundarna i trappan och vill gå och lägga sig. Lite TV blir det dock först med kel och mys. Hoppas det nu blir sovmorgon i morgon också och att det fungerar med dessa rullgardinen. Hoppas kan man ju alltid, eller hur??

Oh, vad det var halkigt i morse. Till jobb kom jag, men sen kunde man nästan inte gå in på själva arbetsplatsen. Blankis, det var vad det var. Till slut kom de i alla fall och grusade men vilka halkolyckor det kunde varit. Nu har säkert många fallit ändå idag, men vi klarade oss på jobb. Tog ingen lunch och jobbade ändå över så jag var ganska färdig när jag kom hem. Vad gör det när en flock noffar välkomnar en och då försvinner liksom tröttheten. Micke har varit den fantastiska hundvakten även idag och sett till så att de varit ute mest hela tiden. Skatorna har lämnat Kyrkbacken, åtminstone temporärt, och katten håller sig mest inomhus och är så oerhört kelen. Hundarna och Kattis kommer väl överens, hon är accepterad i flocken, men hon kan gott ligga stilla. Gå omkring gör inga katter med självaktning, i detta hus. Och jag kan lova att de skulle aldrig erkänna detta inför en större publik men inne i detta huset, duger hon. Nu tänker jag slänga upp mina fötter i soffan, tippa den lätt bakåt och låta mig roas av något program. Får väl se vad det blir och får jag min vilja igenom, blir det djur, mat, vetenskap eller något liknande, vinner Micke blir det Simpsons…

Tänk att Victor är 27 år gammal. Det låter gammalt på ens son, jag som nästan bara är jämnårig, eller hur var det nu? Det var Victors dag idag och som lök på laxen så är allt klart för Bamse. Han flyttar till Lindas mamma i Växjö och allt har löst sig för hela familjen. Jag har jobbat idag och hundarna har lekt. Rättvist va? Micke har passat dem och sett till att grannarna inte blivit för utskällda. På kvällen åkte vi till Victor och Linda med Bamse och Ebba-Clara. Så roligt de hade och tänk att leksaker som man inte lekt med på ett tag kan vara så roliga. Bamse somnade mitt i alltihop medan Ebba-Clara lekte med Victor och en platt räv med pipisar i båda ändarna. Den dödades i ena ändan men den andre kunde fortfarande pipa och så länge det gick, lekte Ebba-Clara. Hon sover gott därnere nu och saknar sin bror, tror jag. Vi ska nu inta soffan med alla och se om det blir mer plats över till matte nu när Bamse ligger i någon annans knä, men det tror jag inte. Då hoppar väl bara en av mina andra upp och tar för sig och så ska det ju vara….

Grattis ännu en gång Victor och hoppas natten på jobb går bra

Sova gott känns som ett minne blott. Ligger inte hundarna på en, så har man ont i ryggen.Tyvärr känns det som rygg i repris emellanåt, men förhoppningsvis är det bara temporärt. Hundarna började dagen utan gott i maten, lite trist kan tyckas, men på kvällen var toppingen vomburgare, som de alla älskar. En bra dag enligt hundarna är en smakfull dag, gärna med mycket gott och givetvis mycket kärlek. Nancy hade turen att idag få åka till Marina i Ekeby. Jag kallar det tur för hundarna älskar att åka dit. Hon blev så fin, tack snälla Marina, och jag kände knappt igen henne. Från att ha varit varit ett riktigt troll, kom hon tillbaka som en smärre skönhet. På kvällen åkte Siv, Eva och jag till Hillesgården för en helkväll med Maria Lundqvist. Mycket, mycket bra underhållning, god fika, vad kan man mer begära? Hundarna gladde sig åt att mamma kom hem igen, mer än Micke faktiskt, hur man nu ska tolka det. Inte för att han inte blev glad, men han kom knappast till dörren, glatt skällande för att överfalla en med kärlek. Nädå, TV:n var igång och då får det ju prioriteras eller hur?

Hundarna var på bushumör i morse och for runt i halvtöad snö och det kändes tråkigt att behöva åka ifrån dem, men så fick det ju bli. Det regnade is i morse och var faktiskt ganska glatt på vägarna. Glatt som i isglatt. Micke körde mig till jobbet, då han behövde bilen och hämtade mig sen strax innan lunch. Idag skulle han ju på återbesök till neurokirurgen i Lund. Vi åkte först till sjukhuset och allt var bra. Han betecknas som botad och frisk nu och känner sig bättre. Nu får han äntligen börja träna och får kontakta sjukgymnast i morgon. Det känns härligt. Han är ju svag och så i armen men så gott som smärtfri. Detta kunde man väl inte fira på bättre vis, en alla hjärtans dag, än att hälsa på underbara Kajsa ljuvling i Fjelie. Hon blev glad och vi blev ännu gladare av att se hur gott hon hade det och när hon fick sitt öra, som hon tyvärr, enligt Kajsa, fick dela med Tito, dotterns hund, så var det liksom lök på laxen för den damen. En härlig em spenderade vi där. Väl hemma skulle hundarna rastas och sen drog det åter i pelargontarmen och ytterligare ett 10 tal sticklingar kom i kruka. Jag har ingen aning var de alla ska vara men goda vänner kan nog räkna med blommor i sommar. Hundarna har nu sprungit som tokiga i snön, det snöar intensivt ute, och det är mycket populärt vill jag säga. Nu ska vi dock titta på Tv och avsluta denna perfekta dag

Till alla vänner och bekanta skickar jag en "hjärtehälsning"

- 15 i morse igen. Hu vad kallt det var. Det mildrades uppåt dagen och blev en alldeles fantastisk dag med blå himmel och solsken, gnistrande vitt som nästan smärtade i ögonen och som gjort för en flock noffar att härja runt i. Jag jobbade under dagen men var hemma på middagen som vanligt för att hälsa på mina ljuvlingar och Micke, givetvis. På kvällen skulle vi till Tove och fira henne. 2 år har den stora damen blivit och idag blev hon sjuk. Feber och trött, får ev tänder eller så är det en infektion. Hela den lilla familjen är sjuka i omgångar, när ska det ta slut? Vi fick fira med Lina och Glorija istället här hemma med god middag, glada noffar och fullt ös. Inte helt fel heller.

Vi graluterar Tove med en fin Hello Kitty tårta