Klintagummans August 
Denne kille, var Tildas första son och pappan i detta förhållandet var Boels ljuvliga Julle. Lite visste jag väl om hur många roliga saker man kunde ärva men det fick vi se hos August. När August blev riktigt glad låg han på golvet med benen rakt ut, precis som en säl, och drog sig sedan framåt och runt på frambenen, samtidigt som svansen gick som en propeller. Detta beteende uppvisade även Julle under sin flirt med Tilda och det var väl detta som gjorde att Tilda blev så begeistrad att A-kullen kom till. August älskade att kela och startade alltid morgonen genom att kliva upp i sängen, klättra upp längs magen och sedan stanna med sin vikt, som då känns avsevärd, mitt på bröstkorgen för att tvätta våra öron. Efter tvätten tryckte han sin kind mot min och låg under en kort period kvar bara för att visa hur mycket han gillade en…….
August bodde 4 år hos Hanna och Kristoffer i Hässleholm där han var herre på täppan och bästa vän med Svante, husets katt. I augusti 2011 somnade han alldeles för tidigt in och vilar nu under de stora träden som kantar allén fram till huset och där han så gärna grävde sina älskade hål
Klintagummans Blue Parrot
Bertil, Beatas bror, en alldeles fantastisk ljuvlig kille med mycket spring i benen, flyttade till sin mormor Tina i Nyvång som liten och blev fostrad av denna dam på ett mycket kärleksfullt och ansvarstagande sätt. Han var snabb att hitta på bus och förgyllde tiden för familjen Puschke på alla möjliga vis. Tina berättade för honom vad som var rätt och fel och försöker hålla sina bästa leksaker ur vägen för honom, men det gick inte alltid. Ibland tyckte Tina att det är riktigt jobbigt med barnbarn, men samtidigt ville hon ju inte vara utan honom. Och så en kväll efter promenaden gick han för att lägga sig och vaknade aldrig mer. En oförklarlig infektion slog till med full kraft och när familjen vaknade på morgonen så hade Bertil somnat in bara 8 månader gammal. Även mormor Tina var dålig men klarade sig efter intensiv behandling.
Klintagummans Ingeborg
Dotter till Dagmar och Tommi. Denna lilla energiska tös bodde hemma hos Jenny, Mattias och lilla Olivia i Stidsvig. Hon älskade barn och rymde gärna från trädgården in till grannen, som är dagmamma, och där fanns det ofta barn ute. Ett intresse som Ingeborg, eller Bojan som hon kallades, delade med matte Jenny, var hästar och ofta var hon med i stallet för att hjälpa till. När promenaderna, som familjen gick, blev för långa, så åkte Bojan gärna i barnvagnen, tätt tillsammans med Olivia.
Bojan är nu i himlen då hon dog bara 8 månader gammal efter en rymning från trädgården och när hon var på vift fick hon smak på glykol som runnit ur en bil och på ett par dagar var hon borta.
Oerhört saknad liten varelse.
Stummelbols Calamity Jane
Vår älskade Madicken, som kom från Gunilla på Stummelbols kennel, lämnade oss bara tre år gammal år 2004. Detta var en dam med skinn på näsan, som var vår givna alfatik, och som alla lyssnade på och lydde, vare sig man ville eller inte. Madicken blev sjuk sommaren 2003, började kräka skum vid enstaka tillfälle och veterinären bedömde det som magkatarr. Med hjälp av magmedicin blev hon bättre men i omgångar kom det tillbaka. Vi uppsökte veterinär flera gånger men man kom inte på vad det var förrän våren 2004. Prover togs och hon hade Borrelia och Erlichia. Njurarna var skadade och trots lång penicillinbehandling och dropp fanns det inget att göra. På hösten, när träden var som vackrast och lyste med sina intensivt färgade blad, fick vår lilla Madick somna in till vår kolossala förtvivlan. Hon finns med oss i hjärtat och på många andra sätt och från översta bokhyllan tittar hon ner på oss ännu idag för att ha full koll på allt som händer och sker.
Wicklewood´s Far Far Away 
Urmodern i vår kennel, Tilda
Inköpt hos Ingalill, Wicklewood´s kennel, i Upplands Väsby 2001. Denna lilla dam var nästan den lugnaste i hela vår flock. Hon låg och spanade från någon av korgarna på golvet och var genast med om någonting hände men gillade också att bara mysa. Skälla kunde hon och ibland var det svårt att få tyst på madame. Men när köksaktiviterna startade då satt hon alltid precis under skärbrädan eller strategiskt placerad vid spisen. Tilda gillade mat, en hobby som hon delade med husse, och tyckte alltid att det serveras för lite av denna varan. Tilda har fött och uppfostrat 14 underbara valpar och njöt av att bara ta det lugnt. Vid den sista promenaden blev hon trött, ville inte riktigt gå hem. Såg dock en katt och fick pånytt fart på benen. Samma kväll somnade hon in nästan 11 år gammal, men var en krutkärring in i det sista.
Mimi
Vår snälla gamla golden retriever tik Zimba, född 1996, var egentligen min son, Martins, hund men hon tillbringade den mesta tiden hos oss. Hon tyckte ganska ofta att små noffar inte var så speciellt roliga, framförallt när hon hade lagt sig för att vila och alla givetvis skulle fram till henne. Det ryckte lätt i överläppen och fungerade inte det så kom ett dovt skall och då ledde det oftast till att de andra gav upp. Favoritpositionen var på rygg i soffan. Zimba fick somna in påsken 2008 och saknas av oss alla. Snällare och lugnare hund får man leta efter
